Martinson var starkt influerad av österländsk filosofi, ville bort från samtidens framtidstro och mot en visdomsdikt som hämtar sin inspiration utanför den västerländska kulturtraditionen. Tydligast och vackrast märks det i den stora sviten Li Kan talar under trädet i Passad.
Harry Martinson (1904-1978) belönades under sitt liv med många olika utmärkelser, däribland De Nios pris (1938), SvD:s litteraturpris (1944), Bellmanspriset (1951 och 1962), Litteraturfrämjandets stora pris (1955) och Nobelpriset 1974 tillsammans med Eyvind Johnson. Han blev ledamot av Svenska akademien 1949 och fil. hedersdr i Göteborg 1954. Under åren 1929-40 var han gift med Moa Martinson.